• Viktigast var att få överblick och koll på vad som hände i den här helt okända situationen. Det första Petrus gjorde, var att hoppa upp på köksbordet och låg där ett helt dygn.
• Efter första dygnets “spaning” ovanpå bordet, återgick Petrus till sin vanliga dygnsrytm.
• Petrus betedde sig aldrig som en ”fånge” – utan behöll sin integritet.
• Petrus tog vara på och valde ut det finaste han kunde hitta i sin nya okända värld.
Det var små saker i ett litet rum – men viktiga i hans process för att acklimatisera sig.
• Fantastiskt att få träffa artfränder! Mötet med mina katter var till stor hjälp för Petrus utveckling.
• Petrus hittar ett sätt att hantera sin rädsla för mig. I stället för att gömma sig, springer han förbi mig så fort han någonsin kan.
• Petrus är mycket noggrann med att skapa bra relationer till alla mina katter. Han kollar
in vilka som bestämmer och noterar även att jag har ett inflytande i flocken.
• Han undviker konflikter med katterna på ett intelligent sätt.
• Petrus tar för sig av det han tycker om och väljer en egen ny sovplats.
• Han härmar och lär sig av mina katter och gör det i glädje.
• Petrus leker väldigt och börjar får ny energi. Leken bygger broar och blir hans sätt att närma sig mig.
• Petrus fortsätter att bli mer och mer tillgänglig – ett steg i taget.
Viktigt är också tålamod från mina sida. Att vänta in och låta det ske på hans villkor.
• Petrus är helt upptagen av sitt nya liv – nyfiken och inriktad på det som händer här
och nu.
• När Petrus börjar vara ute, lär han sig att komma tillbaka när jag ropar på honom. Han
är villig till förändring av tidigare djupt rotade vanor. Hans vilja till förändring bygger på kärlek – inte rädsla.

Ja vi kan lära oss mycket av de kloka djuren enbart genom att betrakta dem noga i sin vardag. Något som för mig känns skönt och inspirerande i en kaotisk värld.

Rollo May (amerikansk psykolog, psykoterapeut och filosof) skriver i sin klassiska bok Modet att skapa:
”Hos människor är modet nödvändigt för att möjliggöra vara och bliva. Om jaget skall bli verkligt fordras att det gör sig gällande, ett engagement. Detta är skillnaden mellan
människan och den övriga naturen. Ekollonet blir en ek helt enkelt genom att växa. Där krävs inte något engagement. På samma sätt blir kattungen en katt av instinkt. Hos sådana varelser är natur och vara samma sak.
Men en man eller kvinna blir människor först genom sina val och engagement. Människor vinner värde och värdighet genom de många beslut de fattar dag efter dag. Dessa beslut och avgöranden kräver mod.”

Ja katten utvecklas av instinkt – vet hur den ska möta livet på bästa sätt. Instinkten och klokheten är – som vi kan se genom Petrus – nyanserad, rik och väl “inprogrammerad” från början. Finessen är att han inte lämnar sin klokhet. Det gör inte djuren.
Vi människor gör det däremot till och från.
Katten lever här och nu ett steg i taget – är självständig och gör som den vill. Katten är en verklig vän med stor integritet. Den lämnar inte sig själv och det behöver vi inte heller göra.

Nästa vecka börjar jag skriva om Kreativitet – som en egen rubrik.
I första kapitlet citeras bl.a. den klassiska och kontroversiella hjärnforskaren Matti Bergström och hans syn på skolan.

Min kärlek till katter är utgångspunkt och inspiration för Cat Joy! Personliga presenter med kattmotiv och vackra mönster i modern design. Välkommen till www.catjoy.eu

Ja Petrus är ju född ute och har ingen vana att komma tillbaka. Hemlösa katter rör på sig. Okastrerade hankatter har mycket stora revir, c:a 5-8 km. Äldre katter kan också stöta bort de yngre, som får söka sig till nya områden.

Vi hade övat lite i trapphallen. Jag släppte ut Petrus där och han gick runt och nosade.
Nej det var ingen självklarhet att han skulle gå tillbaka till lägenheten, men mina katter gjorde det och Petrus följde efter. Jag försökte också vid flera tillfällen locka på honom i trapphallen. Han lystrade, men kom inte.

Ändå – Petrus är uttråkad och behöver få vara i naturen. Jag sätter på honom ett sele
och konstigt nog går det bra. Däremot inte att leda honom med en lina. Katten är i träd- gården och kränger av sig selet på en halv sekund! Så kommer det folk promenerande -
Petrus blir rädd och går in.

Nästa dag glömmer jag stänga sovrumsfönstert och Petrus hoppar ut. Han börjar försiktigt undersöka trädgården och omgivningarna runt omkring. Jag följer med, har honom under uppsikt. Ibland möter vi människor och han gömmer sig i en buske.
Så plötsligt är Petrus borta. Han har smitit iväg – uppskattar inte min “bevakning”.
Jag ropar och letar. Hittar inte Petrus, men efter någon timma kommer han tillbaka.

Ja sen får Petrus vara ute på dagarna. Han håller sig till mina katter och de går inte långt – är mest i trädgården eller i närheten. Ändå har jag Petrus under uppsikt hela tiden, fast lite på avstånd.
En dag kommer det en man med en stor hund, som skrämmer iväg Petrus. Petrus springer då bort till det område, där han haft sitt gamla revir. Jag ropar och letar, men han är borta. Efter flera timmar kommer han äntligen tillbaka och jag kan sluta oroa mig.

I augusti är det lite mörkare på kvällarna, men varmt och skönt ute ändå. En kväll går Petrus bort vid 21-tiden och kommer inte hem. Jag sitter och väntar hela natten till klockan fyra. Då är han hungrig.
Det här händer några gånger till och är inte bra för katten. Petrus gamla jag tar över och risken finns att han går iväg för långt – kanske inte kommer tillbaka.
Så när Petrus ätit vid 19-tiden får han vara inne. Mina andra katter är ute längre och först blir Petrus lite ledsen – men snart bryr han sig inte, utan leker i stället på kvällarna.

Petrus lärde sig faktiskt att komma tillbaka när jag ropade på honom. Två gånger kom han springande mot mig från andra sidan ängen. Då hade han varit hos oss nästan ett halvår och det var underbart att se!

Ja här slutar berättelsen om Petrus, som nu har flyttat till ett nytt hem. Jag saknar honom förstås ibland, men det viktigaste är att han har det bra och får ett riktigt fint liv.

Nästa vecka sammanfattar vi Petrus kloka val för att hantera och möta sitt nya liv.
Inspirerande och tänkvärt – jag lärde mig mycket av honom.

Välkommen också att titta på mina konstbilder. Jag vill gärna spegla livets möjligheter
och lösningar: www.stina-m.com, dubbelklicka på konst.

Nu fortsätter Petrus att bli mer och mer tillgänglig.
Jag får klappa honom på huvudet och ryggen när han är i sängen.
Han börjar stryka sig mot min kropp vid enstaka tillfällen.
En gång när jag sitter och tittar på TV kommer han och lägger sig på mina fötter.
Det är ingen som lärt honom, för mina katter gör aldrig det. Men Petrus har lekt
mycket med fötterna – de är ju hans nära vänner.
Petrus är aktiv och börjar få självförtroende. Samtidigt är han fortfarande rädd
när jag rör mig i normal takt i lägenheten. Bäst är att gå sakta och prata mjukt.

När jag klappar Petrus, visar han att han helst vill bli smekt på huvudet. Intensivt
och länge. Och den 22 april 2011 börjar han spinna för första gången!
Helt otroligt underbart! Petrus har då bott här i fem och en halv vecka.

Nu får jag klappa honom på magen också. Kan flytta honom lite försiktigt i sängen,
men ännu inte ta upp honom.- Petrus har nästan pussat mig på munnen två gånger
och jag kan få torka hans ena näsborre, som är full av skräp.

Petrus har ett sår på nosen. Någon har rivit honom innan han fångades in.
Såret läks inte ordentligt och jag får peniccilin av vetrinären. Medicinen har en
krämig konsistens och ska blandas in i maten.
Jag börjar med att lägga krämen i gelén till kattköttbullar som Petrus tycker om -
men nu smakar maten annorlunda och han äter inte. Jag prövar då leverpastej
och Mousse, men han äter inte det heller. Till sist hittar jag en mjukost som han
vill ha. Petrus får i sig medicinen och såret läks.

En dag kräks Petrus upp en bit av en bandmask. Det är en stor vit, mask och den
rör sig på golvet. Riktigt äcklig. Nästa dag kräks han upp små spolmaskar.
Jo Petrus blev ordentligt avmaskad vid infångandet. Vetrinären har undersökt katten. Petrus kasterades, öronmärktes och vaccinerades. Fick medel mot mask, skabb,
loppor och löss. Vetrinären bedömde Petrus ålder till 1 – 1, 5 år och han var helt frisk.
Men man ska också göra en uppföljning på avmaskningen efter c:a 3 veckor, för att
få bort maskäggen. Det visste jag inte om.

På vetrinärens inrådan köper jag nu tabletter mot mask. Kan inte få katten att svälja
dem hela, utan mal dem och lägger i den goda krämiga mjukosten. Men Petrus vill
inte äta av den.
Jag får ta till ett klassiskt knep: lägga eller rättare kleta fast osten på hans framben
och tassar. Sen tvättar sig katten rent, riktigt ordentligt förstås och får då i sig medicinen.
Efter en tid gör vi uppföljning hos vetrinären. Petrus får en spruta mot bandmask för
säkerhets skull. Bandmask är inte att leka med.

Nu är Petrus nästan tam och trivs. Han har slappnat av mer och mer, leker mycket, tittar ut genom fönstren, sover och hittills inte visat någon tendens till
att vilja gå ut.
Petrus är helt upptagen av sitt nya liv – nyfiken och inriktad på det som händer här och nu. Varje dag gläds jag åt hans utveckling, livsaptit och intelligenta sätt att hantera tillvaron.

I nästa avsnitt är Petrus ute för första gången. Vill han stanna kvar hos oss eller…?…

Jag arbetar som bildkonstnär och designer. Min kärlek till katter är utgångspunkt och inspiration för Cat Joy! Presenter med kattmotiv och vackra mönster i modern design. Förhoppningen är att de ska ge dig glädje, inspiration och vara till nytta mitt i vardagens små och stora utmaningar! www.catjoy.eu

Petrus är mycket noggrann med att skapa bra relationer till alla mina katter. Han kollar in vilka som bestämmer och noterar även att jag har ett inflytande i flocken.
När Hiawatha vässar klorna på klöspelaren förstår Petrus vad den ska användas till. Han går också dit och vill, men blir bortmotad. Det handlar om revir. Petrus gör ingen sak av det, utan går undan. När katterna har lämnat rummet, testar han klösbrädan i lugn och ro. (Senare bryr sig mina katter inte om att Petrus också använder klösbrädan.)
Petrus är en intelligent katt. Stor till växten och mycket stark. Så småningom, när hans personlighet blir tydlig, märker jag att han är både känslig och väldigt snäll.

På dagarna är nu Petrus ute ur klädkammaren mer än tidigare. Det går i små etapper. En dag i sänder. Han är också närmare mig – är “med” i det som händer – ligger en bit ifrån. Gömmer sig inte.

Petrus leker väldigt på kvällarna och nätterna. Han börjar få mer energi.
Och leken bygger broar!
En kväll när jag sitter på golvet och klappar Love, kommer Petrus lite närmare. Då tar jag chansen, lägger mig på magen och sträcker ut handen. Ligger alldeles still och väntar, pratar mjukt. Och Petrus närmar sig sakta, sakta, sakta. Så småningom kommer han fram och nosar försiktigt på min hand – petar lite på den med tassen. Sen leker han en stund med mina fingrar! Ett litet underverk har skett.
Nu är kontakten etablerad och det ena ger det andra. På morgonen, när jag ligger i sängen, nosar han på handen och sen också på mina fötter (när jag kliver upp).
Nästa dag leker han med mina fötter och strumpor flera gånger – nosar på handen när jag rör mig i rummet.
En morgon när jag klappar Love på huvudet från sängen, kommer Petrus fram och vill också bli klappad (precis som Love). Petrus smeker sig mot min hand på sidan av ansiktet och lite ovanpå huvudet. Jag kan inte röra handen – det är helt och hållet på Petrus villkor. Han stryker sig mot handen med samma rörelser, som när en katt tvättar sig.
Han har ju aldrig (förmodligen) blivit smekt förut.

Petrus och jag har lättare att passera varandra nu i lägenheten – närmare och inte så ångestfyllt. Fast fortfarande rör jag mig sakta och mjukt.
Love och Petrus leker. Sibylla och Hiawatha är mer avvaktande, men det går bättre än förut.
En kväll ligger Petrus i sängen bredvid mig tillsammans med Love och Hiawatha. Att Hiawatha accepterar Petrus i sängen, är en utveckling (för Hiawatha).
Ja så slutar Petrus att sova i klädkammaren på dagarna och ligger gärna i min säng i stället. Klädkammaren blir en plats där han kan vara ifred ibland, men det är ingen sovplats längre. Nu vill Petrus vara tillsammans med oss i stället.

Nästa vecka börjar Petrus spinna för första gången!
Detta avsnitt kommer inte in förrän måndag kväll den 6 februari.

Välkommen också att titta på mina konstbilder: hemsida www.stina-m.com,
dubbelklicka på konst.

Jag släppte först in Sibylla, sen Hiawatha och sist Love. De gick fram till honom – mycket avvaktande. Petrus däremot blev jätteglad och pussade alla kärleksfullt. Fantastiskt att få träffa artfränder!
Senare sitter han under köksbordet. De andra katterna har gått ut och Love står i dörren. Jag är mitt i köket och Petrus är rädd. Han vill gärna gå fram till Love. Tvekar en stund, men tar sen sats och springer förbi mig allt vad han orkar. Därmed inleds nästa stora steg: upptäcksfärd i lägenheten.

Petrus äter av mina katters mat. Hiawatha, den yngste, är svartsjuk (fast det finns ingen orsak) och fräser vid matskålen. Petrus närmar sig honom med finess: ligger på rygg, kråmar sig och sträcker försiktigt fram tassen. Flera gånger. Men det tar sin tid innan Hiawatha accepterar.
Sibylla är rädd för Petrus. Hon är nog den enda som förstår, att det här är en helt annan sorts katt – en okänd sort. Sibylla är kaxig, brukar aldrig vara rädd för andra katter. Nu stirrar hon helt förskräckt på Petrus, när han fräser åt mig. “Hur kan han göra så!?” undrar hon. Senare försvinner rädslan. – Love däremot har en okomplicerad kontakt med Petrus.

Petrus väljer ut klädkammaren som sin nya sovplats. Han fortsätter att sova på dagarna och går omkring i rummen på kvällarna.
Han är fortfarande rädd för mig, men det går lättare nu när katterna är i närheten. Vi kommer närmare varandra fysiskt. Jag rör mig hela tiden sakta och pratar mjukt med honom.
I sovrummet finns sköna dynor för katterna och Petrus tar för sig. Jag ser honom
ofta på min säng också (när jag inte är i rummet).
Petrus börjar leka med kattleksaker. Han ligger i fönstret i vardagsrummet länge
och tittar ut. Det verkar som om han nu trivs hos oss och med tillvaron.

En dag är Petrus försvunnen. Jag letar överallt, han måste ju finnas någonstans. Tillslut hittar jag honom under diskhon, längst in bakom – i ett mycket litet utrymme. Han var där länge. Nu ligger Petrus blick stilla, för att inte bli upptäckt (fortfarande rädd när jag kommer för nära).
Plötsligt inser jag, att så här har han förmodligen bott tidigare. Inklämd och gömd i något skrymsle. Rädd för människor. Sovit på dagarna och ute på nätterna.

Men snart sover Petrus inte lika länge i klädkammaren, utan börjar komma fram sent på eftermiddagen. Dörren dit är nu helt öppen. Alla katterna ligger tillsammans i sovrummet i varsin bädd. Petrus favorit är den stora bruna och den blir hans.

En kväll, när jag ligger och vilar i sängen, händer något fantastiskt.
Först kommer Love och lägger sig bredvid, det brukar han göra. Sen hoppar Petrus också upp i sängen och lägger sig ovanpå mig! Jo jag hade en filt över och låg absolut still – men ändå. Det fungerade så länge jag inte rörde mig eller försökte få kontakt. Helt på Petrus villkor och underbart för mig!
Petrus härmar, lär sig och gör precis som Love gör.

I nästa avsnitt börjar Petrus leka med mina händer och fötter.

Du är också välkommen till CAT JOY! www.catjoy.eu. Jag har gjort presenter
med kattmotiv och vackra mönster i modern design.

Efter första dygnets “spaning” liggande ovanpå bordet, återgick Petrus till sin vanliga
dygnsrytm. Han sov i sin lilla låda på dagarna, satt bakom köksbordet och tittade på
mig när jag lagade middag och nätterna var ju hans tid att vara vaken.
Nu satt han bakom köksbordet och klagade, uttryckte sorg över att inte kunna
springa ute i det fria. Ja det var svårt att höra, svårt att sova och grannarna kunde
undra vad som pågick.

Så jag gick in i köket, satte mig på golvet längst bort och pratade mjukt med
Petrus hela tiden. Han lugnade sig av den mjuka rösten – en stund – sen började
klagandet igen. Och jag fortsatte prata mjukt – han lugnade sig en stund osv.
Timme efter timme.
Jag satt också och mediterade i köket, för det brukar katter tycka mycket om.
Det lugnade honom också. Så här höll vi på några nätter. Nej det blev inte mycket
sömn för mig, men kändes akut.
Sen jamade Petrus mindre och mindre och efter kort tid slutade han att klaga.
Jag drog upp persiennerna.

Petrus utvecklades sakta men säkert, det hände hela tiden små fina saker.
När jag försiktigt sträckte fram handen för att hämta hans matskål, fräste Petrus.
När jag sen ställde tillbaka skålen full med mat, var han tyst.
Efter en vecka låg Petrus kvar i fönstret när jag kom in i köket. Innan brukade han
hoppa ner och gömma sig bakom bordet.

Han gjorde unika upptäckter! Klöspelaren stod fastskruvad på en platta som var
täckt av ett mjukt, silkesliknande tyg. Petrus gick och satte sig där. Han njöt av
beröringen med det mjuka.
En dag fick jag se att han satt och värmde tassarna på elementet. Vilken härlig
känsla för en katt som bott ute i 10-15° kyla!
Petrus var riktigt långhårig och jag trodde ett tag att han var halvangora, men det var
vinterpälsen. Tassarna däremot har inget motsvarande skydd och det måste vara
kallt för katten på vintern.
Nattetid, när ingen var i köket, undersökte Petrus hela rummet.

Petrus tog vara på och valde ut det finaste han kunde hitta i sin nya okända situation. Det var små saker i ett litet rum – men viktiga i hans process för
att acklimatisera sig.

Nästa vecka träffar Petrus mina katter och han tar då stora kliv framåt….

Jag arbetar som bildkonstnär och designer. På hemsidan www.stina-m.com kan
du se mina konstbilder. Dubbelklicka på konst.

Katten var mycket söt, gul med vitt bröst och fick namnet Petrus. Han var skygg och förvildad. Troligtvis född ute.
Jag tog hand om honom och kommer nu att skriva om hur Petrus sakta men säkert blev tam. En fantastisk process att få vara med om!
Jag fokuserar här på Petrus kloka val och intelligenta sätt att hantera situa-tionen. Inspirerande och tänkvärt – jag lärde mig mycket av Petrus.
Nej jag hade aldrig tämjt en katt förut och inte heller hört någon berätta hur man gör.
Men var aldrig nervös.

Jag hade gjort i ordning bortre delen av köket. Där fanns en liten låda (som ett “hus”)
att sova i och samtidigt få “skydd” (kunna gömma sig). Petrus var rädd för människor.
Likaså mat, vatten, kattlåda och en klösbräda.
Petrus åt av maten och gick på lådan, men förstod sig inte på klösbrädan.

Det första Petrus gjorde, var att hoppa upp på köksbordet och låg där ett helt dygn. Först lite spänd och på sin vakt, så småningom mer avslappad fast med skärpt uppmärksamhet.Han kunde ha gått och gömt sig i sitt “hus”, men viktigare var att få överblick och koll på vad som hände i den här helt okända situationen.
Ett nytt liv och stor omställning för katten väntade.

Petrus betedde sig aldrig som en “fånge”. Denna del av köket var hans och här fick jag inte vara. Jo Petrus hade träffat mig ute 23 gånger, men alltid på betryggande avstånd.
Han var rädd och fräste när jag kom in i köket. Jag rörde mig långsamt och pratade hela tiden mjukt.
Att kommunicera med Petrus var något helt nytt – jag använde intuitionen och känslan.
Om jag kom för nära, jamade han på ett speciellt sätt och där gick en tydlig gräns. Den måste bara respekteras!

Att samspela med en förvildad katt och skapa förtroende, var en utmaning.
En oförutsägbar kommunikation och helt ny erfarenhet.
Det kändes befriande och gjorde mig lycklig.
Dessutom fick jag stifta bekantskap med en helt ny sida av mig själv.

Fortsättning följer nästa vecka………..

Du är också välkommen till CAT JOY! www.catjoy.eu
Här finns personliga presenter med kattmotiv och vackra mönster i modern
design. Det är jag som gjort presenterna.

Love tänker inte på andra saker, när jag klappar honom på magen – han har tillit
och njuter helhjärat av varje rörelse.
Hiawatha hoppar upp i mitt knä varje gång jag går på toaletten – alltid lika nöjd
och belåten. Vi uppskattar verkligen denna lilla stund tillsammans.

Sibylla kan inte få vara i trapphallen. När jag lyfter upp henne för att gå in, spinner
hon och försöker samtidigt kravla sig ur min famn. Vill inte, är frustrerad – men spinner
ändå samtidigt!
Första gången det hände, blev jag ställd. Hur kan det gå ihop?Jo Sibylla uttrycker sin
vilja och njuter samtidigt av kroppskontakten.
Det finns något fint att ta vara på i varje ögonblick, även om saker och ting
inte alltid blir precis som man vill.

Vårt informationssamhälle har högt tempo och skapar stress. Nu erbjuds ofta kurser
i s.k. “medveten närvaro”. Ett nytt behov och en mycket gammal kunskap: att acceptera
livet som det är – leva här och nu – göra medvetna val utifrån nuet. Hur du bemöter
livet är vad som gör skillnaden.
Visst är alla dessa kurser bra, vi behöver tänka och reflektera i vårt komplicerade samhälle.
Leken, kreativiteten och intuitionen är lika viktig. Ändå – för mig är katten en självklar
förebild och faktiskt den bästa läraren i Konsten Att Leva.